Här öppnar sig en annan värld. En plats som varken är fast mark eller vatten, utan något däremellan. Ett gränsland som kan vara förrädiskt om man inte är försiktig.

På det Småländska höglandet finns gott om mossar, kärr och små gölar. Här är marken ofta näringsfattig och förhållandena hårda. På de öppna mossarna växer vitmossa, ljung, pors och andra arter som klarar den sura och näringsfattiga miljön. Här och var står krokiga martallar. De växer långsamt och förblir ofta små, men kan trots sitt anspråkslösa utseende vara mycket gamla.

Platser som dessa har också länge varit förknippade med föreställningar om det okända. I den svenska folktron fanns väsen som hörde till gränserna mellan människans värld och naturen. I Småland berättades det om näcken, eller strömkarlen, som höll till i vatten och kunde locka människor i fördärvet med sin musik. Han kunde också visa sig i andra skepnader – bland annat som en häst.

I skogen fanns skogsrået, ett väsen som enligt folktron rådde över skogen, djuren och dem som vistades där. Hon kunde vara både hjälpsam och farlig. I berättelserna kunde hon framträda som en vacker kvinna, men när hon vände sig om avslöjades hennes övernaturliga natur. Föreställningar om skogsrået var särskilt utbredda i södra och mellersta Sverige.

Och över de mörka våtmarkerna kunde märkliga ljus visa sig. Irrbloss och andra svårförklarliga ljussken har i folktron fått namn och berättelser knutna till sig. I Småland har sådana ljus bland annat kallats gasteld.

Kanske är det just gränsen mellan det verkliga och det föreställda som gör mossen så fascinerande. När dimman ligger över vattnet, när träden förlorar sina former och marken inte längre går att lita på, blir det svårt att veta var naturen slutar och berättelsen börjar.

Just dessa platser söker jag i projektet Bland torv och gungfly. Med min analoga mellanformatskamera har jag gett mig ut tidiga morgnar, när dimman ännu ligger tät över mossen. Vid den här tiden tycks allt stå stilla. Det enda som bryter tystnaden är kanske en räv i fjärran eller en orrtupp som spelar någonstans i dimman.

Jag har fotograferat med svartvit film, som jag själv har framkallat. Bilderna du ser här intill är resultatet av dessa tidiga morgnar på det småländska höglandet.